HEMIMAMMAS TANKAR - Om att flyga fritt i djungeln därute... =0)

GOD AFTON!!

Nu börjar jag bli varm i kläderna och nu släpper jag lös min humor… =0) För alla som behöver koppla av en stund i filandet och svärandet över WordPress…
Själv känner jag att WORDPRESS känns mer och mer magiskt för varje funktion jag lär känna…
OM ETT ÅR, I TAKT MED ATT VI ALLA FÅR GREPP OM DETTA,  KOMMER VI ALLA UNDRA VAD HADE VI PÅ AFTONBLADET BLOGG ATT GÖRA…
PÅ HEMI AB FINNS ETT INLÄGG OM HUR VI FÅR KONTAKTEN OCH KOLLEN PÅ VARANDRA ATT FUNKA… LÄS DÄR.
NU TILL NÖJEN:
En liten pojke frågar sin far:
- Far, jag ska skriva en uppsats i skolan, får jag ställa dig en fråga?
- Självklart min son, fråga på!
- Vad är politik, far?
- Tja…. i politiken finns det 5 folkgrupper:
1) befolkningen
2) regeringen
3) den ekonomiska makten
4) arbetarklassen
5) landets framtid
- Jag förstår inte far… kan du förklara det för mig?
- Ok, jag använder vårt hem som exempel. Jag tjänar pengarna till det här gemensamma hushållet, alltså är jag den ekonomiska makten. Din mor administrerar och använder pengarna, hon är alltså regeringen. Vi ser efter dina behov, du är alltså befolkningen. Din lillebror är landets framtid, och hans barnflicka är arbetarklassen, förstår du det, min son?
- Mer eller mindre…
Om natten vaknade den lille pojken av att lillebrodern grät. Pojken gick upp för att se vad det var som var fel, och han upptäckte att lillebror hade bajs i blöjan. Han gick in till föräldrarnas sovrum där modern sov tungt. Så han gick till barnflickans rum, men genom nyckelhålet såg han fadern igång med att klä av barnflickan. Eftersom de inte reagerade på att han knackade på dörren, gick han tillbaka till rummet och sov vidare.
Nästa morgon sa pojken till fadern:
- Nu tror jag att jag förstår vad politik är!
- Strålande, min son! Försök att förklara det för mig med dina egna ord.
- Jag tror att det är såhär: Medan den ekonomiska makten knullar arbetarklassen, snarkar och sover regeringen, befolkningen blir fullständigt ignorerad, och landets framtid står i skit upp till halsen!
 
Blogspot blir inte lika roligt och finns inte lika många funktioner...

GOD AFTON OCH FLYG FÖRSIKTIGT I BLOGGOSFÄREN!! ♥ HEMIKRAM

Hej pluppa

Hej Pluppa testar för din skull...



hoppas att detta kommer att bli bra nu...

HEMIMAMMAS TANKAR - JAG ÄR HÄR NU...AVATAR, ENTER THE WORLD

 GOD AFTON!!  Jaha, nybakad. ja inte mamma förstås, men som bloggare.
Känns lite skoj att äntligen kliva in i "världen" Jag vet inte så mycket om den än men räknar iskallt med att lära mig hur det här går till. Var på filmen "Avatar" härom kvällen. Jake Sully lärde sig att anpassa sig till en ny värld, så då kan jag med.

Rent filmiskt sett den största upplevelsen sedan Camerons senaste synd "Titanic". Då grät jag floder till scenen där man letar efter överlevande bland isen och man vänder på ett kvinnolik som har en bebis i famnen. Som förstås är död. Ett knep i filmens värld att göra katastrofen mera greppbar och därmed fasansfull. Själv har jag varit Titanicfantast sedan jag hörde låten med Mikael Wiehe som barn. Långt innan filmen blev hype.

Tydligen finns det människor som lever sig in i Avatarvärlden så mycket att de inte vill leva i vår värld. Pandora är en utopi menas det. Ja, jag vill ju gärna bli uppäten av hammarhajsnoshörningar. Allra helst om de heter Nelson.

Nej, skämt åtsido, verkligheten slår alltid filmen, det är jag själv ett vittne om. När jag såg "Titanic" och grät över det lilla livets bräcklighet, var jag nybliven mamma. Min  första dotter var då ett halvår gammal och var ensam själv med pappa för första gången den där kvällen 1998. Föga anade jag då att jag bara ett år senare skulle hålla ett dött spädbarn själv i famnen. Min andra dotter Emma. Delar av min själ ville också lämna in då. Min dotter hade precis förlorat sin lillasyster till döden och sin Pappa till ett annat liv så jag hade inte rätt att också lämna henne. När 24 timmar gått och jag inte hoppat ut från balkongen där vi bodde då så tog jag beslutet att vi SKULLE klara det. 

Eftersom jag nu bloggar här, så klarade vi det mot alla odds och trots alla motgångar finns vi båda kvar. Idag har jag dessutom fyra till barn. Livet blev bättre än jag då vågade hoppas. Det är vad "Avatar" handlar om.

Allt kan bli bättre om vi inte överger hoppet. Det borde göra människor taggade att engagera sig för bevarandet av VÅR värld och bygga en utopi tillsammans. Både ett mål och en mening värdig vilken Gud man än tror på, EEWA, Jahve eller Allah. Om vi hjälps åt, vilket vi kan om vi vill, titta bara på hur människor slöt upp efter jordbävningen på Haiti, så kan vi göra det.

Yes, we can.

GOD AFTON!!