torsdag 15 mars 2012

HEMIMAMMAS KAMP – ÖPPET BREV TILL GÖRAN GREIDER om biofobin som sprider sig


GOD MIDDAG! Bäste Herr Göran Greider; Jag läste alldeles nyss din krönika i METRO, om att vi har blivit biofober i Sverige och jag vill bemöta din fråga om varför.

För mina övriga läsares skull, så återger jag texten i sin helhet och jag ber om ursäkt om jag bryter mot någon regel och jag hoppas att du ska ha överseende med detta och för enkelheten skull så fet-markerar jag de bitar jag vill bemöta:


DIN KRÖNIKA:

“Vad är en biofob? Det är inte någon som hyser fobi för biografer utan en person som har en fobi för naturen och biologin själv. Många undersökningar visar numera att människor alltmer sällan rör sig ute i skog och mark. Det är till och med så illa ställt att många föräldrar är rädda för att släppa ut sina barn i skogsmarker, fastän skogen är en tryggare plats än stadsmiljön.
Vi har blivit biofober. Jag har till och med stött på människor som tycker att det är väldigt roligt med trädgårdsodling, bara man slapp beröringen med jord och ännu värre, gödsel. Att svenska folket inte längre är det där hurtiga, friluft-ande folket som med glada sånger tågar ut i skogen på ledig tid är helt klart. Själva ordet ”natur” har förlorat sin självklarhet, vilket är på gott och ont. Det goda är att allt färre utgår från att det finns ett enda naturligt sätt att vara människa eller bilda familj. Det finns många.
Det ena är inte mer ”naturligt” än det andra. Men det onda är just den där rädslan för naturen. Var kommer den ifrån? Jag tycker inte heller att det är någon större skillnad mellan landsbygds- och storstadsbefolkning på den punkten, för inte heller på landet är folk ute i skogen särskilt mycket längre.
I lördags hörde jag miljöministern Lena Ek intervjuas på radion. Plötsligt insåg jag hur logisk denna biofobi är. Hon fick frågan om den idé om evig tillväxt som styr vår ekonomi i längden verkligen är hållbar – och blev upprörd över frågan. Den fattiga världen behöver tillväxt, utbrast hon harmset, fast det inte var något svar på frågan om den rika världen verkligen behöver det. Sedan beskrev hon djurhållning i termer av att gräs omvandlas till kött, som om det inte fanns några medvetanden alls längs den vägen.
Naturen framstod som en maskin. Man slår igång den och sedan kommer något ut ur den. Så lät miljöministern. Också hon satt fast i den konsumistiska bubblan. Inuti den syns inte det vi kallar naturen. Och än värre: Naturen blir hotfull och något vi helst vill slippa att höra talas om eller vidröra.
Vilka människor är mest omhuldade i politiken? Svar: De som ställer till mest problem för ekosystemen i världen, alltså manliga höginkomsttagare i storstäder. De sätter de största ekologiska fotavtrycken, men det är dessa väljare som de flesta politiker vill erbjuda skattesänkningar och allehanda förmåner
Politikens själva kärna är i den meningen just biofobisk: Den är rädd för naturen och vill inte veta av den eftersom den stör detfridfulla kelandet med de livsfarliga rovdjur som kallas höginkomsttagare. Samhället självt är biofobiskt. Gödsel blir som kryptonit från en främmande planet och skogen ett slumkvarter med farliga innevånare.
________________________________________________________________

MITT SVAR:

Jag har full förståelse för din krönikas målsättning – dvs att fokusera på att vår horisont hamnar alltmer under det skapade samhällets gränser med alla dess konstruerade regler och sociala ordningar, och i mångt och mycket är vi överens och jag skulle nog vilja hårddra det ännu mer.
Den mäktige är farlig och naturen är harmlös.
Men din avsikt blandar ihop saker som vanligt folk sällan ens reflekterar över, och jag skulle inte vilja påstå att mina barn inte leker i skogen som finns utanför stugeknuten, för att man omhuldar de rika och mäktiga.
fastän skogen är en tryggare plats än stadsmiljön.”
Mitt svar är faktiskt så enkelt på ytan, att skogen HAR farliga varelser som hotar vår existens – och samtidigt så komplicerat, att de farliga varelserna skulle inte hota mina barns existens om inte de rika och mäktiga omhuldar sina vinster och territorier.
Det jag talar om, som gör att jag, trots att jag är jätteglad att jag lever på landet med min make och fem barn för tex luftens skull, är det faktum att den kommande våren och sommaren så kommer jag att släppa ut barnen i skogen, högst motvilligt, och med hjärtat i halsgropen. Om ens alls.
För jag och min familj har bittert fått erfara att skogens minste innevånare är oerhört farlig, och dess existens och förmåga att krossa människors liv omhuldas och möjliggörs av rika och mäktiga människor och bolag, vars syfte är vård av kapital i stället för vård av sjuka och utsatta.
Min minste son, min make och jag själv har drabbats av Tertiär eller sk Kronisk Borrelia.
För att göra saken enkel och att bortse från de kontroverser som finns i denna fråga, så kan vi för argumentets skull säga, att vi är smittade av denna farliga varelse som ingen forskning kan ange syftet för, ur ett biologiskt perspektiv, nämligen fästingen.
Jag är övertygad att du, liksom majoriteten av Sveriges befolkning, hålls i ett medeltida-liknande mörker var det gäller detta kryps hela och fulla potential att omkullkasta hela vårt samhälle och tyvärr, trots att folk tror motsatsen, så når Primär Borrelia ALLA om det vill sig illa och samhället inte ser till att vidta åtgärder.
Det är nämligen inte så enkelt och lyckligt, att vi alla har smittats av denna obehagligt farliga sjukdom genom ett bett.
Min make smittades när han var tretton år gammal. Av en fästing, helt enligt praxis, med erythema migrans som bevis. Intet ont anande, har han burit omkring på dessa mikroskopiska nervcellsgenomborrande spiroketer i hela sitt vuxna liv och helt utan förskyllan “injicerat” mig med dessa små syfilissläktingar för sex år sedan, när vi blev ett par.
Hur jag vet detta?
Det är svårt att smittas av fästingar när man inte befinner sig i deras miljö, dvs ute i skogen tex. Varför jag inte varit ute i skogen när vi bor ute på landet? Jo, för att jag blev så sjuk i samband med att vi slog ihop våra liv, att jag sällan, inte mer än någon kort timme under sex år, kunnat vistas just i skogen, där fästingar kan festa på intet ont anande offer.
Sedermera så har jag, mot min vilja, utan egen kännedom, smittat min son i moderlivet.
Precis det som Docent Leif Dotevall, redan 1999, varnade för, i en av de bästa avhandlingar jag läst, men som han, lägligt nog, glömt när han satt i den av Alliansregeringen specialtillsatta arbetsgrupp som 2009 skulle utreda Borrelia och dess behandling i Sverige och därmed ta fram riktlinjer för all Borreliabehandling i Sverige. Vilket innebär ett totalt förnekande av sjukdomens konsekvenser och dess smittvägar.
Men i andra delar av världen både vet man och anpassar sig efter dessa kriterier och intensiv forskning bedrivs, som länkar Borrelia till en uppsjö av sjukdomar och syndrom.
Arena är en privatklinik i Oslo dit vi, och andra Borrelia-patienter fått vända oss för att få hjälp. Och tyvärr så lever samma fördomar i Norge som Sverige. Gunnar Gramnäs på “P4 Granskar” gjorde ett uppmärksammat program om allt detta i januari innevarande år, där han bla ställde Anders Tegnell emot väggen i denna fråga.
All vård måste vi betala för privat och det utgör ett sekundärt hot mot oss som inte lever med silversked i munnen och äter räkmackor till mellanmål. Behandlingen, som alltså INTE subventioneras av samhället, kostar tusentals kronor varje månad. Men de som är lyckliga nog att få behandling, har stora chanser att bli fullt friska igen. Jag har sett exempel på det med egna ögon och har haft kontakt med åtskilliga offer, som vittnat om sin historia och sitt tillfrisknande, som alltså betraktas som humbug i Sverige.
Sverige ignorerar all annan praxis som finns i världen, pga av USA’s inställning till sjukdomen. Man vill inte göra sig impopulär hos amerikanerna och sätta press på dem att erkänna en diagnos som renderar dem stora kostnader för vård av i stort sett obotligt skadade människor, allra helst när det inte finns profit att göra. Försäkringsbolagen vägrar att betala kalaset och allt fler människor blir allt sjukare.
Jag tänker inte redovisa all den smärta och det lidande som min son, min make och jag själv genomlidit i sex års tid.
Men jag hoppas att du ska ta det jag berättar om, på allvar nog, att läsa den information kring detta ämne som jag samlat under tusentals timmars studier för att ordna diagnos och behandling för att vi ska kunna få ett liv igen så småningom. Jag har samlat det och bedriver kampen för ett värdigt liv för min son, min make och mig själv och tusentals andra drabbade i bloggen: http://botaborrelia.wordpress.com 
Där finner du bevis för alla mina påståenden.
För det är en lika politiskt, som ekonomiskt och psykiskt förödande sjukdom.
Med klar klasskampsvarning på sin särbehandling i det politiska klimatet.
Klimatförändringarna som skapats av en girig världs allt hårdare kamp för att utnyttja varenda uns av resurser, ger fuktigare vintrar och somrar som på så sätt förbättrar fästingens levnadsvillkor, och oviljan från ett politiskt håll, att låta naturen själv skatta rådjursstammen via vargen, gör att det viktigaste värddjuret ökar explosionsartat och ökar risken att smittas via zoonomer allt högre. På det, lägger vi det faktum att medicinindustrin bara satsar på och understöder mediciner, som de kan maximera vinster för aktieägarna med. Då är nya antibiotika ointressant och redan befintlig behandling renderar ingen ekonomisk uppmärksamhet och därmed lämnas saken därvid.
Allt detta gör att vi kommer att se ökande sjukdomsfall – med allt värre lidande – I onödan.
Och sedan tycker jag du ska acceptera att naturen har blivit precis så farlig som de rika och mäktiga har tillåtit den att bli.
Och de lever i villfarelsen att det som händer oss inte kan hända dem.
Snart nog kommer de att få uppleva poetisk rättvisa. Från samma natur de försöker att kontrollera.
Så – JAG ÄR BIOFOB AV RANG idag – det är det enda jag har råd att skydda min familj med.
En vacker natur är en klen tröst i en fattig familj…

TACK FÖR MIG OCH GOD EFTERMIDDAG!!

Med vänlig hälsning:

Angelica Johansson, även känd som HEMIMAMMA

tisdag 29 november 2011

Hemimammas kamp – I detta land är en häst mer värd än en människa och det är inte mitt hemland längre…


Hemimammas kamp – I detta land är en häst mer värd än en människa och det är inte mitt hemland längre…

AFTON!!  Jag sitter ensam i mörkret. Mina tankar och känslor är lika svarta som natten.

Mina två minsta barn är hos bästemor och bästefar. Mina mellanbarn är hos sin pappa och min äldsta dotter ligger och sover efter att ha lagat middag åt oss för att jag skulle få mat i magen efter att ha kommit hem från sjukhuset.
Det gör att jag kan fälla mina bittra tårar utan att skrämma eller röja sanningen för oskyldiga. GUD kanske utkräver det enda jag numera fruktar. Jag öppnar bloggen och läser kommentarerna och de får alla mina känslor att spränga min värdighets gränser:
Mina känslor i citerade ur flera svar:
”Min mans adekvata hjälp och behandling kommer jag att adressera i det inlägg som jag i vredesmod och sorg håller på att skriva nu… För det är värre än värsta möjliga scenario, det som väntar… och jag sitter uppfylld av en känsla som bara kan beskrivas som hat inför det land jag tvingas residera i som inte längre är mitt hemland, och jag är just nu främling i ett land jag själv aldrig frivilligt flyttat till. I detta land är en häst mer värd än en människa. Och självklart idrottsmän.”
”Nej, tyvärr min käraste vän, han mår inte alls bra och det har blivit sämre och kommer att bli ännu sämre….
Och de vanliga människorna där, Uskorna och systrarna gör nog sitt bästa. Läkarna gör det som de är tillåtna, ekonomiskt och politiskt. Men den som kommer att vara ansvarig för min makes tillfrisknande OM det kommer… är JAG och bara JAG skyldig till. För som läget är nu i vårt land, så är han dömd att bli invalid eller tom dö. Pga Alliansens politik. Och jag måste acceptera det eller bli RIK snabbt… NU
”Det finns ingen som är mer blind än den som inget vill se”
”För första gången i mitt liv hatar jag det faktum att pengar inte har haft någon betydelse för mig och att jag inte jagat ekonomiska värden och därmed har pengar på banken nog att rädda min makes hälsa och liv.
Jag skäms för att vara svensk och jag har börjat förbereda mig på att det värsta kommer att ske och jag kan inte göra någonting åt det. För att jag inte är rik.
*HATA ALLIANSEN*
Min make, min ”Jesus” (han ser ut som Jesus, vilket fransmännen hade väldigt lustigt åt när vi tittade på religiös konst på Louvren på vår bröllopsresa för 6 år sedan) ligger kvar på sjukhuset och han är sämre. Igår mådde han lite bättre, men nu är han sämre…
Min älskade bror hämtade mig på sjukhuset och när vi kom hem fick jag ringa min pappa och och med tungt hjärta berätta vad som hänt och hur min makes framtid kommer att bli. Den tornar upp sig över oss som en Katrina och den kommer att svepa bort mina drömmar och krossa vår lilla ekonomi. Det hus som jag hade hoppats skulle stå färdigutbyggt till JUL kommer att läggas i malpåse.

För pengarna behövs till annat.

Jag är dödstrött. Jag har inte sovit ordentligt på tre dygn och jag har aldrig känt mig så maktlös i hela mitt liv. Inte ens när min dotter dog.
”Vi kan inte göra något, för vi hittar inte något fel på alla prover och undersökningar”

Min makes hälsa och liv ligger inte i händerna på svenska läkare längre. Min makes liv och hälsa ligger i bankens händer.

TVÅ saker är helt galet i detta. Att våra sparpengar och lån ska betala för min makes liv, i det som en gång var ett välfärdsland och förhoppningsvis kan bankens pengar eller det som skulle gått till att färdigställa vårt hem, så alla vi sju personer slipper bo på 46 kvadrat, stoppa honom från att bli invalid. Det är det ena. Det andra är att han inte kan få eller är tillåten adekvat behandling i Sverige.
För min makes sjukdom finns inte i Sveriges sjukdomspolitik.
Jag måste resa utomlands med honom för tester och behandling för eftersomsjukdomen inte får finnas och därmed inte kan diagnostiseras i Sverige, så kommer inget försäkringsbolag betala hans vård och Svensk sjukvårdspolitik gör att jag inte kan vänta mig hjälp från vare sig kommun eller landsting.

Men jag har i alla fall ett hus som kan rädda hans liv.

Hade jag inte haft det så hade jag fått erbjuda min kropp till högstbjudande eller tvingats tigga pengar…
Vad är en överviktig 42-årings kropps marknadsvärde? I USA kan man sälja sin njure. Jag hörde att man diskuterar saken även här.
Gårdag-nattens åtta timmar gick åt till att klura ut och bekanta mig med min makes nuvarande sjukdom. För två år sedan så diagnostiserade jag den mystiska sjukdom som han haft sedan barnsben. Något som läkarna inte lyckades göra på 27 år. Jag lyckades hjälpa honom tillbaka till hälsa den gången. Så jag gjorde likadant nu. Genom att läsa hundratals sidor och studier från USA och Tyskland och Finland på nätet anser jag mig ha lyckats denna gång med.
På en punktlista av 77 möjliga symptom hade min make 33 av dem. Kravet var att patienten ska ha 20 symptom som stämmer för att att sätta klinisk diagnos. Men den diagnosen får inte sättas i Sverige. För enligt gällande svenska riktlinjer existerar inte sjukdomens tredje fas, trots flertal fall. Nattens kommande uppgift för mig blir alltså att försöka lokalisera de specialister som i Tyskland som kan rädda min make och ta reda på vad att resa dit och vad behandlingen kommer att kosta och att ta reda på om den behandlingen kanske finns att få i Finland.
För Finland verkar ligga främst gällande forskningen kring min makes sjukdom. Men jag har hört att det avancerade test av antikroppar som krävs för att ge 100% klar diagnos (om man inte går på klinisk diagnos av symptom) bara finns i USA och Tyskland och USA är tvärkört både ekonomiskt och framför allt politiskt.

Så USA-kritiskt som jag skrivit genom åren, så kommer HEMIMAMMA hamna på GITMO i stället för att ackompanjera maken till specialistsjukhus.

Men där ligger också kontroversen. Samma ”Följa John mentalitet” som gör att Alliansregeringen följer USA i alla andra frågor – garanterar också att de riktlinjer som IDSA (Infectious disease society of America) sätter för hur och vilka sjukdomar läkare ska behandla i ett i tudelat USA (andra hälften läkare och patienter motverkas av försäkringsbolag som inte vill betala för behandlingar)fortsätter att stå modell för Sveriges nationella riktlinjer – men till skillnad från USA och andra länder i denna fråga så tillåts inte den andra linjen och följaktligen, så står tiotusentals nya patienter varje år i Sverige utan diagnos och behandling och är nödd och tvungna liksom min make att söka sig utomlands till egen kostnad för att få diagnos och adekvat behandling.
Helt i särställning från övriga Europa och världen.
TROTS att sjukdomen i sitt slutliga skede kan leda till invaliditet – förlust av kontroll över alla fyra lemmar – och tom dödsfall. Minst ett misstänkt fall (16 årig pojke)under utredning i Sverige som jag känner till just nu, när jag precis börjat forska i saken. (400 namngivna dödsfall i sjukdomen i USA. Hur många var det som dog i svininfluensa nu igen?) och andra grava skador av dishabiliterande art - obotliga skador bl.a. i huden och i nervsystemet.
Det paradoxala är dock, (fast helt i linje med Alliansens människofientliga politik) att en häst som får samma sjukdom, får den dyra intravenösa behandlingen direkt utan undantag oavsett stadie i sjukdomen, men man vill inte behandla människor på det sättet utan väljer långsam och ineffektiv tablettbehandling (Eftersom det allvarliga tredje stadiet inte finns i Svensk sjukvårdspolitik)
VARFÖR GÖR MAN SÅ?
Jag citetar min pappa ur det samtal om saken som jag började mitt inlägg med:
”Men det förstår du väl? En häst drar ju in miljoner, så det är ju klart att man gör allt man kan och inte sparar några kostnader för att rädda den. Vilket värde har en arbetare i det fallet? För att svensk sjukvård ska acceptera en diagnos krävs fullständig samstämmighet. Du minns väl hur det var när AIDS  ”BÖGPESTEN” kom? Vilka kontroverser och vilka debatter läkarna involverade sig i. Nej, det ska vara glasklart som ett benbrott, annars görs ingenting”

Men vilka kostnader i liv och lidande är nog för att Alliansen ska våga frångå och slita sig från Husses koppel? 

Eller att kliva nerfrån den döda hästen?

När ska svenska folket vakna och inse att detta är en vårdskandal utav rang?

Men om de får fortsätta med sin sjukvårdspolitik, så lär inte mina barn få leka häst och rida på sin fars rygg länge till…

.
Detta inlägg kommer att följas av ett rent fakta-inlägg om makens sjukdom.
När jag orkar…

UPPDATERING 25/11 17.15: Nu har de kastat ut honom från sjukhuset, eftersom de inte finner någonting i proverna och man vill inte bekosta en Magnetröntgen utan att ha indikationer från annat prov.

GOD AFTON!